När jag börjar plugga...

...är det ju viktigt att få plugget att bli roligt! Tänkte att dessa småroliga anteckningsblocken från Lagerhaus kunde göra susen.
 
 

CAE

Lördagen den femtonde mars (oooh, veronica maggio) idag. Inte en helt vanlig dag detta året, utan den dagen då CAE stod på schemat. Provet började 8.45 idag och slutade 14.50... Reading, writing, use of English och listening gjordes idag. Speaking var i måndags. Så nu är hela skiten över! Ingen mer Cambridge! Känns så skönt att ha det ur vägen. Hur det gick vet jag inte, tror vi får reda på det i april, maj någonting. Får se hur det gick! Kändes helt okej i alla fall! Och hade bra med tid så jag hann kolla igenom vad jag skrivit. Verkade inte vara så många slarvfel iaf! Åh, nu känns det bra att slippa det. Bara högskoleprovet kvar, men det pallar jag inte plugga för. 
 
Nu ligger jag i min säng och gör ingenting. Mådde lite sådär när jag kom hem från provet och överby efter det, så lade mig i sängen och vilade en stund. Men nu mår jag bra igen så nu ska jag nog ta tag i min underbara bok och läsa ut de sista sidorna.. Kanske bara 10-20 sidor kvar. Ledsamt. Den är ju så himla bra! Jaja, life goes on. Får hitta en ny bok!
 
 
 

Äntligen fri.

I fredags var deadlinen för gymnasiearbetet, 16.30. Lämnade in det ungefär 13.40. Så jäkla skönt! Så himla nöjd och stolt över mig själv. Om man nu får säga så utan att folk tittar snett... Tre veckor innan jul så fick jag ju reda på att jag inte kunde använda det syfte jag hade utvecklat fram och tillbaka sedan augusti typ. Kunde använda cirka tre-fyra sidor utav det jag hade gjort under höstterminen i min färdiga uppsats på 23 sidor. De andra 20 sidorna skrev jag från v.2 tills i fredags, v.7. Varenda jävla dag har jag fått sitta kvar i skolan till klockan runt 17.00 och pluggat, och pluggat och pluggat. Sedan när jag kommer hem har jag ibland satt mig ner och skrivit lite till. Jag slutade träna fotboll för jag klarade inte av att spendera den tiden på fotboll när jag egentligen hade kunnat plugga. Jag kunde inte vara med Joakim eller vännerna för jag hade inte den tiden. Jag kunde inte övningsköra för det hade jag heller ingen tid till. Eller ork eller fokus. Sedan v.2 har jag vart i trans i princip. Ärligt talat kommer jag inte ihåg när jag har skrivit alla dessa delar i gymnasiearbetet. Det har gått så fort och jag har bara skrivit så mycket så jag kommer inte ihåg. Jag har nog fan vart i trans. Jag har ingen aning om hur jag fick det här att gå ihop. Fick ovärderlig hjälp från mammas kompis, som lugnade ner mig och fick mig på rätt spår. Vissa i klassen har jobbat på med sina gymnasiearbeten sedan augusti. Jag fick börja om. När det var sju veckor kvar. 23 sidor, på sju veckor. Förlåt att jag säger det, men jag är stolt. Och jag är lättad. Och min mammas kompis som hjälpte mig på traven, som är forskare på Högskolan Väst, sa att hon var imponerad av mitt arbete. Och det, det känns otroligt skönt att få höra. Speciellt när man tre veckor innan jul fick höra från min handledare att hon inte kunde hjälpa mig för att vi inte kom någonvart. Ett arbete på 23 sidor, på sju veckor. Nej, jag är nöjd och stolt över mig själv, och jag vågar säga det. 
 
 
Upp